Min faster var ute och cyklade en dag. Antagligen vinglade hon lite mer än den omkörande bilisten uppskattade.
Han tutade. Stannade bilen, klev ur och gav henne en utskällning för att hon inte höll sig till reglerna.
Min faster tittade på honom.
– Oj, vad arg du är. Vad jobbigt det måste vara för dig att vara så arg.
Jag önskar att jag hade kommit på den kommentaren i samma situation.
Min spontana reaktion hade förmodligen varit en helt annan. Jag hade blivit arg tillbaka. Förklarat ett och annat om bilister, cyklister och oförskämt beteende. Och sannolikt sett till att vi båda var ännu argare när vi gick därifrån.
Min faster gjorde något annat.
Hon mötte inte hans ilska med mer ilska. Hon lyckades, mitt i situationen, se människan bakom beteendet.
Det är svårt.
Och det är intressant även ur ett ledarskapsperspektiv.
När någon blir arg, går i försvar eller attackerar oss är vår naturliga reaktion ofta att svara på samma sätt. Tonläget skruvas upp. Vi slutar lyssna. Diskussionen handlar snart mer om att få rätt än om det vi från början försökte lösa.
Ett uttryck jag tycker om är:
Möt hetta med värme.
Värme betyder inte att ge med sig. Det betyder inte heller att acceptera dåligt beteende eller låta bli att sätta gränser.
Det handlar om att försöka behålla relationen samtidigt som man hanterar det man inte är överens om.
Att vara nyfiken när man helst vill försvara sig.
Att försöka förstå innan man övertygar.
Att skilja på personen och problemet.
Enkelt i teorin. Betydligt svårare när någon står framför en och är förbannad.
Men nästa gång ska jag försöka tänka på min faster.
Hon är min hjälte av många anledningar. Det här är definitivt en av dem.
