Vad corona kan lära oss om förändringsprocesser

2020-04-15

    Förändringsprocessen är något som intresserar oss speciellt på Global Leadership. Och kanske framförallt då det inte fungerar. Att få igenom en förändring är en av ledarens stora dilemma – hur gör man?!? Vad är det som krävs och framförallt, vad är det som sätter käppar i hjulet? Eftersom corona är på allas läppar tänkte jag göra en liknelse av förändringsprocesser med hjälp av viruset.

    Den gamla tidens förändringsprocess var att agera utifrån ett linjärt händelseförlopp, dvs. om jag gör A händer X, sedan gör jag B och då händer Y, sedan C och då får jag Z.  Människan vill gärna ha en förändringsprocess på detta vis, eftersom det blir lättare att förstå och kontrollera. Problemet är att världen inte är linjär och av den anledningen har vi en misslyckandeprocent på 50 % – 70 % avseende genomförande av förändringar*.

    Coronapandemin ger oss ett exempel på hur den nya tidens förändringsprocess ser ut. Den innebär att vi har många okända variabler, allt ifrån hur viruset fungerar till hur människor hanterar information och restriktioner som till exempel karantän. Den nya tidens förändringsprocess är mer som ett nystan. Om du drar i en trådände kan du inte förutspå med exakthet hur detta påverkar resten av nystanet. Kommer tråden att fastna? Hur långt kan du dra? Epidemiologer i alla världens länder drar i olika trådändar i coronanystanet för att se vad som händer. Några drar i samma tråd, som att stänga skolor. Sverige har valt att dra i trådändar som inte många andra länder har dragit i. Det skapar allt från stolthet till oro och idiotförklarande.

    Oavsett vem som gör rätt eller fel är denna nya tids förändringsprocess mer osäker, eftersom vi inte vet facit förrän efteråt. Det tycker inte vår mänskliga hjärna om. Det skapar stress, vilket hjärnan försöker att undvika.

    Men låt oss vara ärliga. Den gamla modellen har aldrig fungerat. Nystandet har alltid funnits, men vi har bara valt att inte se det.  Vi har försökt att kontrollera genom att sätta en processmodell på ett scenario med en eller flera okända variabler. Du kan helt enkelt inte förutspå X, Y eller Z.

    Vi har alla varit med om detta många gånger. Du också. Kanske skulle någon förändring implementeras och efter ett tag får du ny information som ställer hela arbetet på ända. Det är bara att börja om. Eller så har du kanske sagt något till någon som har landat helt fel. Du kunde inte i din sinnevärld förutspå mottagarens reaktion. Det blev en förändring i er relation.

    Som om inte detta var komplext nog kan vi lägga på dimensionen att vi människor har olika preferenser när det gäller förändring. Några av oss gillar steg för steg och några av oss blir fullkomligt uttråkade om vi har samma rutiner gång efter annan**. ”Steg-för-stegare” gillar när det finns en förutbestämd väg som inte kantas av ny information. Baksidan av den här preferensen är en ångestframkallande känsla av att allt måste vara ”rätt” innan en förändringsprocess kan påbörjas. A, B och C ska tas fram, samt effekterna X, Y och Z. Dvs. den gamla modellen.

    Jag är definitivt en ”steg-för-stegare”. När jag började landa i den nya förändringsprocessens tanke kring att dra i en tråd i taget släppte en börda från mina axlar. Jag kom till insikt att jag inte behöver ha allt rätt från början. Det är tom omöjligt! Ja, men då så! Då är det bara att sätta igång med den information som jag har nu. Framtiden kommer att ge mig ny information som gör att jag kan ta ytterligare steg, mot mål som jag idag kanske inte ens har en aning om. Och det är faktiskt spännande!

    Johanna

     

    * Reengineering the Corporation, 1993, James Champy, Michael Hammer

    ** För er som är familjära med MBTI, så talar jag här om J och P. Min tanke är att det måste ha varit ett J oss som skapade den gamla förändringsmetodiken och det vara ett P som skapat den nya processen! 😊